Gravidheten med Hampus
Ja, det ordet säger väll allt. Nu äntligen har det blivit ett plus på stickan och inte bara en gång utan två, så nu måste det ju vara på riktigt.
Dock är det svårt att förstå att nu är det på G, jag väntar barn och med tur så kommer det "titta ut" en liten bebis i april.
Lör 25 aug 2007 07:45
Ja nu är det riktigt på riktigt . Var på mödravården idag och träffade barnmorskan och fick hälso information om att vara gravid och så.
Allt detta gjorde att det blev mycket mer verkligt. En främmande människa satt bredvid en och pratade om bebisen och allt som hör till, mycket skum upplevelse.
Har nog inte riktigt sjunkit in att jag faktisk är gravid och att det växer en liten "Alien" (som vi kallar bebisen för tillfället) i magen. Men det är underbart
Fick en tid den 27/9 för inskrivning. *Längtar*
Mån 27 aug 2007 14:18
Idag är en bra dag. Skall berätta för min goa kompis och det skall bli super spännande
I övrigt mår jag bra idag, men igår var ingen bra dag. Hade så ont i ryggen att jag trodde jag skulle dö, och när jag berättade det för sambon tyckte han synd om mig lite. Sedan sa han att förlossningen kommer nog göra ondare... Vilken typ
Ons 29 aug 2007 09:15
Ont
Ja, det onda i ryggen har inte blivit bättre utan sämre. Jobbade bra några timmar idag och nu känns det som ryggen och höfterna skall gå sönder på mig. Fördelen med att vara vikarie, men även nackdelen är ju att jag kan tacka nej till jobb. Men allt för den lille Plutten.
Ja, nu mera är det Plutten kommer ju att bli ett foster om några dagar så då tyckte vi att det passade inte med Alien längre. Så nu är det Plutten..
Tors 30 aug 2007 10:51
Ja, idag fick jag brevet jag och Jonas väntade hela sommaren på.. Det var en tid upp till Näl för ett samtal om hormonbehandling för att stimulera ägglossning. Men det behövs ju inte längre, för nu väntar vi ju barn.
Känns väldigt bra att vi lyckades helt på egen hand. Även om vi fick vänta läänge.. Misstänker att det var min första ägglossning dess utom och det blev en bebis med en gång
Mån 3 sep 2007 12:56
Jupp, då har man varit inskriven på sjukhuset i tre dagar. Hade kräks nonstop i en vecka och inte fått behålla något sedan lördagen, så på tisdagen gav jag upp och ringde sjukvårdsupplysningen. Den trevliga sköterskan sa då att jag skulle åka upp till Näl. Fick komma in med en gång som tur var för magen var inte nådig mot mig då.
Eftersom jag inte hade fått behålla något på några dagar vill de kolla så att barnet mådde bra. Så de gjorde ett ultraljud och det konstaterades att det bor en lite plutt där inne och hjärtat slår
Fick även reda på att jag inte var i v.11 som barnmorskan hade trott utan var snarare i 8+0, så det fick bli v.9.. Lite snopet med underbart att få se att det var något som levde och hade det bra trots att jag inte var i det bästa skicket
Fick iallafall en kanyl i armen och sedan sprutade hon i kräkhämnande som funkar bara efter en halv minut. Då var jag allt bra förtjust i sköterskan. Satte även droppet på fullt flöde så jag skulle få vätska, så på en natt och en dag hade jag sörplat i mig 4l dropp.
Sedan låg jag på avd.45 gyn tis/natt, ons, tor/kväll. Hade mått så bra på torsdagen att jag fick permission att komma hem.
Så nu är det hyfsat med mig och med Plutten är det hur bra som hels.
BF börjar dock närma sig min pappas (blivande morfar) födelsedatum 2/5 och det är han verkligen inte ledsen över..
Lör 22 sep 2007 10:36
Sist jag skrev hade jag förhoppningar om att det besöket på Näl skulle vara det sista innan förlossning, men ack vad jag bedrog mig.
Tisdagen den 2:e fick jag åka in igen efter att ha kräks tre dagar var tredje timme, så jag var i värre skick än första gången jag åkte in. Denna gången hjälpte dock inte medicinerna utan de fick min mage att bli ännu värre. Tillslut plockade de bort allt utom droppet och jag började återhämta mig, då fick jag åka hem igen måndagen den 8:e.
Sedan på torsdagen den 12:e var det dags att åka in igen då kräkningarna hade förvärras och jag torkade ut och kroppen började svälta. Denna gången ville jag bra gärna bara ge upp och skita i allt ihop, men tack vare min underbara sambo Jonas stöd och tröst orkade jag ta mig igenom de jobbigaste dagarna i livet. Jag hade ju någon mer att kämpa för, våran lilla bebis..
Så i fredags fick jag komma hem på permission efter att ha ätit i tre dagar på sjukhuset och sovit hemma. Men tack och lov för min underbara medicin mot illamåendet
Helgen har varit underbar och börjar nu kunna glädjas åt graviditeten och det faktum att vi väntar barn...
Mån 15 okt 2007 11:09
Ja, inte blev det sista inläggningen heller torsdagen den 25 var det dags att åka in igen efter att kräkningarna vägrade upphöra. Så det var iväg till läkaren och han tittade bara igenom mina papper och sa att jag blir inlagd igen. Så upp till avd.45 igen.
Åter igen kopplades mitt kära dropp på och kroppen började svara på all underbar vätska.
Blev bra relativt snabbt denna gång och i tisdags fick jag komma hem igen..
Hoppas att det nu ska räcka för man börjar bli rätt trött på detta nu...
Men nu börjar bebisen göra sig lite på mind om att den finns där inne. Magen har nämligen börjat jämna ut sig väldigt fint.
Fre 2 nov 2007 11:09
Jo, visst finns det en livs levande liten bebis inom mig. Detta lilla mirakel fick vi se idag. Nog var det mamma och pappas bebis alltid, läkaren fick "jaga" den lille för den var så aktiv att hon hade svårt att hinna med.
Efter alla mått så fick vi reda på att den lille Plutten har BF datum 5 maj. Sedan vet man ju aldrig när den tycker det är dags att komma ut
Fre 23 nov 2007 17:10
Idag var det besök på mödravården som gällde och äntligen skulle vi få höra på hjärtslagen. Det visade sig att den slog hela 152 slag/min. Sedan hans det ju givitevis med en volt mitt under undersökningen. Allt för att imponera på mamma och pappa
Sedan har jag nu äntligen börjat känna rörelser och små sparkar. Har moderkakan i framvägg så det tog ett litet tag, men nu har det börjat.
Mån 10 dec 2007 09:30
Ja, nu har man avverkat de första 140 dagarna och har "bara" 140 dagar kvar, dvs om Plutten behagar att titta ut på BF.
Annars för man väll säga att jag mår helt ok, ja, nästan bra..
Plutten har nu börjat att sparkas på riktigt, dock mest på natten när en annan skall sova, men vad gör det
Tror även den har funnit vart urinblåsan sitter :-/
Tis 18 dec 2007 10:44
Det kan man lugnt säga att magen håller på med för tillfället, antar att det är en sådan period nu.
Lite kul, för om den växer, växer barnet..
Den enda som har känt en riktig spark (förutom jag då) är min lillebror (18år DS), han hade turen
Sedan berättade han stolt att Bon Jovi hade sparkat honom. Jupp, min brorsa har döpt bebisen till detta... Dock kommer det inte att bli det.
Sön 23 dec 2007 16:18
Nu har min sambo äntligen fått känna på en spark.
Bebisen har annars inte velat göra mycket väsen av sig när han skall känna, men den var inne i ett sparkstim och då fick han allt känna. Det var den starkaste sparken hittills skall tilläggas Kanske är lite tur att man har moderkakan i framvägg iallafall
Hela magen studsade på mig *ack så underbart*
Sön 30 dec 2007 13:37
BM och Lanzarote
Igår var vi hos barnmorskan och gjorde kontroll. Är nu i v.24 (23+2), Ett Sf mått på 24, Hb 106 Och bebisens hjärtslag låg på 148.
Så nu fick jag att jag skulle äta järntabletter, bara det att jag reagerade med att bli illamående och mindre kräkning och jag tänker inte spendera 16 veckor i toa när jag redan gjort 15 sådana. Så det blir att hitta något alternativ. Har dock mått toppen de senaste två veckorna.
Men imorgon 07.20 lyfter planet mot Lanzarote där vi tänker vara i en vecka. Det skall bli absolut underbart, bebisens första utomlans resa
Sedan måste jag skvallra, min kusin fick en pojke den 6/1. Lite mer än 4900gr och 53cm lång, så jag har en hemlig för hoppning om att det kusinbarnet för blir störst. Jag var störst av alla kusinerna på 4320 och 52 lång.
Tors 10 jan 12:16
Ja nu har vi kommit hem, men med tanke på att det är en trött mamma men ett piggt barn skriver jag om resan imorgon.
Fre 18 jan 21:19
Ja, igår kom vi hem från Lanzarote där vi spenderat en vecka tillsammans med mina föräldrar och lillebror.
Vi åkte tidigt den 11/1, på min mammas 42 födelsedag. Det gick hur bra som helst på flygningen ner, Plutten sparkade som aldrig förr, vet dock inte om det var av glädje eller motvilja.
Det var varmt och gott på dagarna, men på morgonen och kvällen var det inte så varmt och de dagarna de blåste blev det en aning kallt. Plutten var inte förstjust i att sola så jag fick vackert lov att sola med linne, då var de lite lugnare på insidan.
Det var dock en sak som gjorde att jag överlevde resan. Mitt Stödbälte. Utan det hade jag missat mycket, eller lättare sagt allt, klarade inte av att gå mycket då det värkte i bäckenet, men med bältet på och myrhastighet fick vi sett en hel del.
På flygresan hem var inte Plutten glad alls, det bara bökades och retades. Kunde inte hitta en ända bekväm sitt ställning. Sedan blev jag även illamående när vi var över nederländerna, tack o lov var de ju då inte så långt kvar. Vi lyckades även missa de "underbara vindar" som drar in över Sverige nu...
Så allt som allt en bra semester. Dock lite väl kyligt på morgon och kväll, så det får nog bli att åka på sommaren i fortsättningen och kanske inte när man är gravid och har krämpor.
Lör 19 jan 16:21
Igår hade Plutten verkligen kul, sparkade på mig från att Jonas åkte till jobbet vid halv sju tills jag äntligen lyckades somna efter 22. Vist älskar man den lille
Men det bästa och roligaste var när våran katt Saga la sig i mitt knä tätt intill magen och Plutten fotade till henne. Det var inte en snäll blick jag fick, men jag var ju oskyldig.
Idag vid kvart över fyra blir Jonas juridiskt pappa till lilla Plutten, som har blivit riktigt stark.
Tors 31 jan 11:57
Nu skall det då bara vara 3 månader kvar tills Plutten skall komma ut.
Igår 26+5 gick man in i tredje trimestern och skall enligt vissa tidsmagasin och skrifter räknas som höggravid och för tillfället ser/känner jag mig Låångt därifrån.
Annars hade jag mina absoluta favorit timmar idag. Jag var hos frisören och fixade håret. Idag tog det "bara" 2,5 timmar istället för de 3,5 de brukar ta. Lite klipp, färg och lite slingor, ja, här är det inga snabba 30 min.
Mån 4 feb 16:53
Igår eftermiddag var vi hos BM och mätte och lyssnade. Fick även henne att mäta mitt Hb för att se om de har hjälpt något med det flytande järnet jag har tagit. Tack o lov så hade det hjälpt, ökat från 106 till 109 på 3 veckor. Men skall börja ta 30ml istället för 15, för som hon sa skadar det inte att få upp det mer
Så igår 27+1 så mätte magen 27, så min mage (Plutten) ligger prick på normalkurvan. Lite skönt att den gått till det för i 23+2 låg jag på 24, så det var över det översta strecket, men nu är den "normal"
Plutten var verkligen aktiv under undersökningen. Först sparkade h*n BM när hon skulle mäta SF, inte mjukt heller. Hade också sparkat på personen som klämmer och trycker på mig när jag har det så bra där inne.
Vid hjärtljuden bytte Plutten sida så fort hon satt dopplern mot magen och när BM äntligen fångat Plutten så sparkade h*n på den med. Men fick mätt tillslut och de låg på 152 slag/min
Tors 7 feb 11:54
Ja, idag gick jag och Plutten in i v.30, herrejösses.
Känns som det bara har sprungit iväg den sista tiden.
Nu börjar det verkligen närma sig med enorma steg, snart skall Plutten komma ut.
Skall bli helt underbart att få träffa denna lilla person som jag ändå har lärt känna under dessa veckor.
Det bästa med att vara gravid är helt klart, att få känna denna lilla perfekta person rulla runt, sparka och knuffa på en. Så sett tycker jag jätte synd om papporna som inte får uppleva denna underbara känsla. Men som Jonas säger "Jag kan hoppa över det, för det är du älskling som skall föda "
Så om h*n behagar att titta ut på BF så är det bara 10 veckor kvar. (snart ensiffrigt ju)
Tis 19 feb 13:53
Ja, i tisdags var vi på våran första föräldraträff. Det var trevligt. Tyckte att BM gjort ett bra jobb med att sätta ihop gruppen, blandade åldrar och alla väntar första barnet.
Alla bebisar är beräknande inom en vecka. Den första den 2:e maj och den sista 8:e, så jag ligger alldeles i mitten, med min lilla mage.
Jupp, min var absolut minst av allas, men jag ligger som jag skall på kurvan, mitt på det tjocka strecket. Lite lättad dock för min väger ändå. Men sedan ligger ju Plutten långt ner, så de gör ju sitt
Sedan är det ju åter dags för BM på fredag, skall mäta och lyssna lite som vanligt. Är det bästa jag vet, att ligga där och höra hur detta lilla livs hjärta jobbar och slår, finns inget bättre. (jo UL) Men nu är det inte alls långt kvar så är Plutten ute
Tors 28 feb 19:00
I fredags var vi då åter hos BM, känns som man alltid är där.
Det var som alla har sagt, magen följer kurvan alldeles utmärkt, bara jag som är nojig. Så SF blev 29.
Fick det även bekräftat av BM att min "mage" är bred, så enligt skrock så har jag en riktig "tjej mage", men, vem vet om Plutten är en hon eller han
Hjärtslagen var 148 denna gången. Så nu har hjärtljuden legat på 148 och 152, varannan gång. Skall bli kul att se om det blir 152 nästa gång
Nu är det ingen lugn Plutt som befinner sig på insidan, har hittat högerrevben, där det är supermysigt att kura in hela kroppen. Så fötterna och knäna kör vi runt högst upp på vänster sida. *AJ* Men, om två dagar är det bara två månader till BF, så nu står jag ut med mycket bök
Mån 3 mar 12:43
Ja, i lördags var vi där och handlade en massa grejer till vår nu inte så liten Plutt. Känns som h*n är hur stor som helst när det knös och putts åt nästan alla håll.
Känns bara så underbart att nästan allt är handlat. Saknar Babygymet, men det blir ett Bamse. Även en babysitter, har inte bestämt oss riktigt där.
Men allt annat tror jag skall vara klart så nu är det bara för Plutten att bestämma sig för att komma..
Detta är nog första gången jag tyckt det känns som en evighet till BM, skall dit på torsdag, skall bli så underbart att få höra hur hjärtat slår. Även se hur mycket SF ökat.. Men jag ligger väll på den tjocka sträcket som vanligt
Älskar våran lilla Plutt som är så efterlängtad...
Tis 18 mar 15:23
Ja, idag var vi då äntligen tillbaka hos barnmorskan.
Mitt SF-mått har stigit pyttelite från det tjocka strecket och ligger nu på ca 33.
Trots en himla massa klämande för att kolla hur h*n var placerad fortsätte h*n med att sova, så hjärtljuden blev 144 denna gången.
H*n har huvudet ner, rumpan i höger revben och fötterna på hela vänstersidan.
Är dock fortfarande ruckbar, men med tur så vänder barnet inte på sig utan bara fixerar sig
Älskar våran lilla Plutt så himla mycket.
Längar tills det är dags för vårat barn att komma ut
Tors 20 mar 18:23
Inte många rosa moln, men Plutten är äntligen snart här.
Innan den älskade lilla Plutten blev till var det nästan bara rosa moln om hur det skulle vara att vara gravid. Pluset kom och det var underbart, äntligen gravid. Men sedan försvann de rosa molnen fort.
Blev illamående, kräkningar och sjukhus. Då var det inte många tankar som gick till hur fantastiskt det faktiskt var att man äntligen var gravid.
Sedan blev det Lergigan comp och jag blev bättre. Jul kom och gick och man mådde äntligen bättre.
Åkte till Lanzarote för att skämma bort sig lite. Ja, då börjar man läcka och foglossningen kom som aldrig tidigare. Åter igen var det inget vidare att vara gravid.
Blev bättre när vi kom hem och fick vila lite, då var det ju underbart och helt fantastiskt att vara gravid. Magen växte och bebisen gjorde sig mer och mer påmind. Allt var toppen.
Idag är det från dag till dag. Ibland fantastiskt och man önskar att det kunde vara så jämt, andra dagar gör det så ont att man vill trycka ut Plutten omedelbart.
Det är fortfarande fantastiskt att vara gravid och Plutten har växt sig så stor och fin. Längtar nu tills h*n äntligen väljer att komma ut. Skall bli helt underbart att träffa denna lilla person
Tis 25 mar 14:50
Sammandragningar/värkar
Ja, nu har det inte varit så roligt.
Började med lättsamma sammandragningar på torsdag morgon, ingen fara gjorde inte ont, men ju längre dagen gick desto värre blev det.
Klockan 14 skulle vi iallafall till BM på rutin koll, så SF 34 och hjärtljud 140. Kollade även livmodern och allt är mjukt och moget, så det var bara att vänta och se om Plutten vill ut nu eller bara j*vlas med mamma.
Naturligtvis har Plutten ännu inte bestämt sig. Sammandragningarna/värkarna är sedan fredagskväll färre men ondare, så allt man kan göra är att vänta. Börjar bli trött i hela kroppen och har väldigt ont i ryggen. Tur att sambon knådar lite på en lite då och då.
Mån 7 apr 13:47
Ingen bebis, men ännu fler värkar. De vägar att både ge med sig och bli regelbundna, så det är väll bara att fortsätta att gå runt och ha ont (emellan åt). Känns lite segdraget detta bara.
Det är en riktigt envis liten bebis vi har på G.
Men det är ju skönt att den har en alldeles egen personlighet redan nu Hoppas bara att Plutten kan vara lite villig att lyssna på mamma och pappa.
Mån 14 apr 12:47
Då har man åter igen varit hos BM. Fick SF mått 35 och bebisens hjärtljud var 144 slag i minuten. Huvudet var näst in till fixerat, men hon kunde vicka pytte på det och då fick det bli ruckbart åter igen. Men eftersom det ligger så långt ner tror hon inte att det finns någon möjlighet för det att flytta på sig..
Annars fortsätter sammandragningarna/värkarna sin stilla gång. Inte det minsta trevligt, har ständigt ont och börjar mer och mer tappa både humör och tålamod kring detta med att vara gravid... Vill inget hellre än att våran lilla Plutt skall ta och komma ut
Fre 18 apr 13:01
Ja idag är det äntligen sista veckan och idag var det besök hos BM.
Bebisen är fixerad och ligger super långt ner i beckenet.
Sf mätt 36, Plutten putade med rumpan Hjärtljud 144
Med tanke på alla värden och alla mina sammandragningar/förvärkar trodde hon att det kan sätta igång när som helst egentligen. *Äntligen*
Men vem vet, har tid den 9:e (BF 5:e), men den tiden vill jag inte ha, vill ha bebis...
Tis 29 apr 12:17
5:e Maj BF
Ja, idag skall det då enligt läkarvården vara dags för våran älskade lilla Plutt att komma ut.
Det har ju infunnit sig en del värkar under de senaste dagarna med inga som velat bli regelbundna, så idag håller vi försiktigt tummarna. Fötterna är så svullna nu så det går inte att hålla några tår.
Mån 5 maj 08:53
Ja, ingen bebis kom det igår
Så nu är det bara att vara i limbo plus och vänta och se när Plutten behagar att komma ut. Vi vill att det skall ske så snart som möjligt, vill ha våran bebis på ut sidan nu..
Kan ju hoppas att det blir idag
Tis 6 maj 11:14
Ja, idag är det otroligt vackert väder och bebisen är kvar på insidan. Kan ju bara hoppas på att den "lille" tycker att det räker med tid på insidan nu och känner sig redo att komma ut till alla som redan älskar henne/honom.
Ons 7 maj 10:12
Nopp, ingen bebis ännu
Tors 8 maj 09:01
Vi var hos BM på kontroll.
SF måttet hade inte ändrat sig något utan låg kvar på 36 vilket kändes jätte bra..
Hjärtljuden var 136, hon tyckte att det var ok med tanke på att h*n troligen sov och att jag haft värkar sedan 4 i morse, men började/blir jag bli orolig så ska jag ringa förlossningen.
Med tanke på alla mina förvärkar tog hon en koll & ingen slämpropp i sikte utan jag är öppen för ett finger Hon "taffsade" lite på bebisens huvud. Det kunde vist skynda på det hela och det tackar vi ju absolut inte nej till
Så det är ju åter igen bara att vänta på att värkarna ska bli regelbunda och att Plutten vill komma ut till oss
Men har enorma förhoppningar nu.
Fre 9 maj 12:11
Ja, igår kom värkarna och en misstänkt vattenavgång.
Värkarna började göra ondare men jag ville inte ringa och åka upp ännu, så vi över till mina föräldrar vid 10.30. Vid 11.30 ringde jag upp för det var rosafärgat "vatten" som kom. Fick då rådet med linnehanduk och gå runt för att de skulle kunna veta mer ang "vattnet" och återkomma om en timme.
Sagt och gjort, det kom lite hela tiden och det var ljusrosa. Trycket och värkarna blev värre. Ringde åter 12.30 och då tyckte de att jag skulle komma upp så de kunde göra en ctg kruva på värkarna.
När vi kom upp fick jag alla "grejer" monternade på magen och skulle ligga där ca 30 min. Blev även inskriven så det skulle vara klart, de trodde inte att de skulle bli av med mig
Hjärtljuds kuvan var så vacker, de var riktigt imponerade av Plutten. Mina värkar var därimot ett mysterium. Endel var kraftiga och snabba, endel "svagare" men väldigt långa. Ibland kom de aldeles för tätt och ibland aldeles för glest.
Det blev även konstaterat att mitt "vatten" skulle konstateras som vatten avgång för att vara på den säkra sidan. Fick att jag skulle åka och vara aktiv för att komma tillbaka om några timmar. Så vi åkte hem till mina föräldrar igen.
När klockan närmade sig 17.00 så gav jag upp att vara hemma, då gjorde det något jävulskt ont. Så det var bara att åka till förlossningen igen.
Fick göra en ny ctg kurva och denna gången kom de mer regelbundet och hade sina toppar på 30-50, så de var helt ok, men sedan blev de mer ihållande och ville inte släppa.
Så de skickade mig till badet med en Alvedon och en liknande, det var gott att ligga där. Värkarna gjorde fortfarande ont men de släppte fortfarande.
Vid 20.00 ville de göra en ny ctg kurva för att se vad som hänt. Denna gången var värkarna kraftigare men de var fortfarande för många "pinvärkar" (de ihållande) så hon rådgjorde med läkaren och de tyckte att det var bäst om jag fick en sömndos så jag fick sova och vila kroppen lite. jag valde att åka hem och ta den istället för att stanna och ta den.
Det gick bra. Har fått sova hela natten, men det var en helvetes timme innan tabletterna tog.
Om ingen bebis har kommit innan 17.00 idag ska vi upp på en vattenavgångs kontroll, så det blir att åka till förlossningen idag igen. Men Bm som skickade hem oss det sista trodde allt att det skulle vara över innan den tiden..
Man kan ju alltid hoppas, värkarna har allt börjat smyga sig på här nu på morgonen...
Sön 11 maj 07:40
Fy tusan vilken graviditet! Jag tyckte att min första tid va jobbig då jag spydde och var illamående hela dagarna. Men det är ju långt ifrån det du gått igenom. Tycker lite synd om dig men det kom ju något underbart ut av allt det där jobbiga och det är ju det som gör det värt att gå igenom kramas
Ska försöka hinna i tid imgn jag ska till tandläkaren å laga hål imgn 15.30 :( Annars kommer vi senare. :P