Therese

Kollade på ett gammalt avsnitt av Kvällsöppet med Ekdal och de pratade om detta med hemmafruar och att de kommer en ny våg av detta i den yngre generationen. Kan hålla med om mycket om tycka illa om vissa andra saker. Visst sjutton finns det de kvinnor som väljer (ingen tvingar dem) att vara hemma med barnen tills de är lite äldre än småbarn (och även vissa ännu längre) och de är väll inget fel med det. Underbart att barnen kan ha en förälder hemma lite längre (inte nödvändigtvis mamman!!) för de är väääldigt kort tid som de är små. Dock måste se lite längre än till småbarnstiden också. Som detta med pension, visst fan är de inte kul att som 26 år att börja/behöva tänka på vad man skall leva på som pensionär, men det är ett måste. Man förlorar en hel del på att vara hemma med barnet/barnen längre tid och man har en hel arbetsmarknad man skall slå sig in på och i ärlighetensnamn, hemmafru slår inte särskillt högt på meritlistan.

Nu har de inte funnits något val här hemma om vem som skall vara föräldraledig, rent ekonomisk funkar det inte att Jonas är föräldraledig då jag inte kunde jobba under graviditeterna och har efter det inte fått något jobb. De har varit våran förhoppning om att Jonas skall vara föräldraledig och när Pontus slutade amma började jag kolla på jobb, men som dagens arbetsmarknad ser ut så ja, inget jobb ännu : (

Jag tycker de är mysigt att vara hemma med killarna (speciellt nu efter att ha jobbat 2 månader och "insett" att hemmadagarna kommer att ta slut, nu alldeles för fort) men att vara hemma med dem till de är kanske 6 år, nopp, de ligger inte i mig! Vårat mål har alltid varit att killarna skall vara hemma, dvs inte börja förskolan fören de kan gå. Hampus började ju vid 10 månader så de var inga problem, men så vart man gravid och han började inte fsk fören han var 2 och då 15h/veckan. Pontus började gå vid 11 månader och kommer som de ser ut nu inte få fskplats fören maj/juni. Så vårat mål för killarna innan förskolestart har blivit uppfyllt. Sedan skulle jag vilja att vi kunde ha Pontus hemma tills han var 1½ men ekonomin tillåter inte detta som de ser ut idag, så de blir start vid 1 år 3 månader istället.
Sedan är ju vårat samhälle (oavsett vad man tycker) uppbyggt på att de vuxna skall jobba båda två. Allt man behöver är anpassat prismässigt efter två löner. De krävs att den part som inte är hemma skall tjäna en heldel för att de inte skall bli ekonomiskttajt. Visst fanken kan man prioritera bort en del för att kunna njuta av andra saker i livet tillvaron, men även med de mest basiska vardagssakerna så springer slanatarna iväg och de är faktiskt så att barn är inte gratis. Barn växer och barn behöver, de kostar, allt som rör barn idag är de hutlösapriser på.
Så detta med val?? Samhället är inte uppbyggt för att ge val, du skall jobba, du skall bidra till samhället.

Jag kommer att börja jobba så snart jag får ett jobb eller som vikarie bara Pontus får den förskoleplatsen vi önskat. Tror inte att mina barn kommer att må speciellt mycket sämre av att gå på förskolan än att vara hemma med mig på dagarna. Man får se till att göra det bästa/mesta av den tiden man har tillsammans, kvalite inte kvantitet!!


Vill du vara hemmafru??
Hur har ni tänkt/önskat kring föräldraledigheten??





(förlåt om inlägget blev jätterörigt)