Förlåt, nej tack!
Förlåta är en konstig sak. Vi (majoriteten av oss föräldrar) lär våra barn att man skall säga förlåt till kompisen/barnet som man kanske slog eller var elak mot. Men inte sjutton skulle vi vuxna labba till någon och sedan säga förlåt och förvänta oss att vi skall leka/umgås som vanligt, precis innan den där smällen. Att acceptera ett förlåt eller en ursäkt är ett val vi har, vi är inte tvugna att förlåta den handligen eller de orden som en annan vuxen gjort gentemot oss. Man kan välja att inte förlåta och avsluta den vänskapen, bekantskapen eller platsen där de hände och de valet är mitt och bara mitt att göra.
Varför säger vi förlåt, är de för att vi är uppriktigt ledsna och vill att den andre personen skall veta om det, eller är de för vår egen del. Säger vi förlåt för att då blir de vi gjort/sagt helt plötsligt inte lika farligt, för jag bad ju om ursäkt?
Människor som inte får mig att må bra, varför blir dom kvar i mitt liv (ibalnd). Jo för att de är så himla etiskt korrekt att man skall förlåta och "komma över" saker som händer mot en. Men om man inte vill "komma över" det som hände, om man inte kan komma över det. Som vuxen måste vi egentligen inget som vi inte vill, de finns igen mamma som står där och säger till en att nu säger du förlåt och så blir ni kompisar igen.
Dock tror jag de är viktigt att man går vidare, man behöver varken glömma eller förlåta, men man kan lämna det som hände i dåtid, man kan gå vidare och finna ny styrka och iband även en förståelse i det som hände. Säg inget som du inte kan stå för när den personen kommer och frågar om det. Saker kommer alltid för eller senare tillbaka och biter dig i baken om du inte kan stå för det...