"STOP" betyder att man stannar

Något som irriterat mig en hel del flera morgnar nu den senaste tiden är folks totala "misstolkning" av trafikskylten "STOP". De skall rullas, de skall halvstannas, de skall bara köras och sedan finns de ju även de som stannar och står i några minuter. Men de som stör mig är de som inte stannar och sedan kör, utan de rullar över sträcket och sedan kör igen. De är ju ren jälva lathet för att misstolka enstor röd skylt som de står "STOP" på är inte så sannolik. Skylten har ju garanterat kommit upp pga en anledning, troligen pga att de är skymd sikt och att man inte ser om de kommer en annan bil, en vuxen människa och då absolut inte ett barn.
Samma sak med folk som tycker de är en himla smart att köra i 30km/h eller mer inne på en gård där de kan springa ut barn när som helst ur en trapp eller likanden. De går så jälva fort för barn kan inte uppfatta hur snabbt bilen kommer och de risker som de kan medföra. Man krypkör!! om ens det!!!

Förlåt, nej tack!

Förlåta är en konstig sak. Vi (majoriteten av oss föräldrar) lär våra barn att man skall säga förlåt till kompisen/barnet som man kanske slog eller var elak mot. Men inte sjutton skulle vi vuxna labba till någon och sedan säga förlåt och förvänta oss att vi skall leka/umgås som vanligt, precis innan den där smällen. Att acceptera ett förlåt eller en ursäkt är ett val vi har, vi är inte tvugna att förlåta den handligen eller de orden som en annan vuxen gjort gentemot oss. Man kan välja att inte förlåta och avsluta den vänskapen, bekantskapen eller platsen där de hände och de valet är mitt och bara mitt att göra.
Varför säger vi förlåt, är de för att vi är uppriktigt ledsna och vill att den andre personen skall veta om det, eller är de för vår egen del. Säger vi förlåt för att då blir de vi gjort/sagt helt plötsligt inte lika farligt, för jag bad ju om ursäkt?
 
Människor som inte får mig att må bra, varför blir dom kvar i mitt liv (ibalnd). Jo för att de är så himla etiskt korrekt att man skall förlåta och "komma över" saker som händer mot en. Men om man inte vill "komma över" det som hände,  om man inte kan komma över det. Som vuxen måste vi egentligen inget som vi inte vill, de finns igen mamma som står där och säger till en att nu säger du förlåt och så blir ni kompisar igen.
 
Dock tror jag de är viktigt att man går vidare, man behöver varken glömma eller förlåta, men man kan lämna det som hände i dåtid, man kan gå vidare och finna ny styrka och iband även en förståelse i det som hände. Säg inget som du inte kan stå för när den personen kommer och frågar om det. Saker kommer alltid för eller senare tillbaka och biter dig i baken om du inte kan stå för det...

"Jag älskar mig också"

Hampus var så underbar härom dagen. Han satt i sitt rum med Jonas och Pontus och sa god natt, då han började prata om vilka han älskade. -Jag älskar dig mamma, pappa och Pontus. -Älskar dig också Hampus. -Men mamma jag älskar mig också.
Jag blev så jäkla lycklig för att han sa att han älskade sig. De var så uppriktigt och betänkt, inte något kaxigt eller skojade bakom det, han medande verkligen. Någonstans är de väll de bästa man kan få höra, att sitt barn älskar sig själv, att han/hon tycker om sig. Är alldeles för många idag som inte gillar sig själva och får tack vare omgivningen en taskig bild av sig själv och inte känner sig älskad precis som är i stunden. Att få höra att Hampus älskar sig själv betydde så oerhört mycket, att man lyckas som förälder någonstans.
 
Hoppas verkligenatt han kommer fortsätta att älska sig själv och vara oerhört stolt över sig själv, för de är vi över honom.
 
 Våran älskade egensinniga funderande Hampus
 
 
 
 
 
 
 
 

Liknande inlägg